NORDIC ISSUE 2004


ÅLAND


SVENSKA
ENGLISH
DEUTSCH



FENJA OCH MENJA

Åland har valt att avbilda myten kring de två kvinnliga jättarna Fenja och Menja på sitt miniatyrark. Fenja och Menja var två slavkvinnor som med den magiska kvarnen Grotte tvingades mala guld hos kung Frode. En natt anfölls kungen av en armé vars kapten tog Fenja och Menja samt kvarnen Grotte med som byte på sitt skepp. Ombord tvingades de mala salt. Skeppet sjönk av all salt, men Fenja och Menja fortsatte att mala på havets botten. Detta är orsaken till att havsvatten idag är salt.

Utgivningsdatum:  26.3.2004
Utformning:  Juha Pykäläinen
Upplaga:  200 000
Valör:  0,55 €
Pris FDC:  1,00 € 
                
Pris samlarblad:  5,15 €
Frimärkets storlek:  29,79 x 40,64 mm
Miniatyrarkets storlek:  105 x 70 mm
Perforering:  15 x 14
Papper:  96 g/m²
Tryckmetod:  4 + 1 färg offset
Tryckeri:  BDT International Security Printing Ltd.

Fra den poetiska eddan:
Varför kallas guldet Frodes mjöl?  Om det finns den sägnen att Sköld hette en av Odins söner, som sköldungarna härstamma från; han hade sitt säte och härskade i det land som nu kallas Danmark, men då kallades Gotland. Sköld hade en son som hette Fridleif, och han härskade efter honom. Fridleifs son hette Frode. Han vart konung efter sin fader på den tiden då kejsar Augustus lyste fred över hela världen; dä föddes Kristus. Och därför att Frode var den mäktigaste av alla konungar i nordanlanden, fästes freden vid hans namn överallt där dansk tunga talas, och man kallar den Frode-freden. Ingen man gjorde en annan något men, inte ens om han fann pä sin väg sin faders eller broders baneman lös eller bunden; då fanns det inte heller någon tjuv eller rånare, så att en guldring låg tre år vid landsvägen på Jalangershed. Kung Frode for till Svitjod och hälsade på den konung som hette Fjölne; då köpte han två trälinnor som hette Fenja och Menja; de voro stora och starka. Pä den tiden funnos i Danmark två kvarnstenar så stora att ingen var så stark att han orkade dra den kvarnen; men den hade den naturen, att i den maldes det som mäldaren sade: den kvarnen hette Grotte. Hängkäft kallades den mannen som gav kung Frode kvarnen. Kung Frode lät leda trälinnorna till kvarnen och bad dem mala guld: de malde först guld och fred och lycka åt Frode. Sedan gav han dem inte längre vila eller sömn än medan göken teg eller han kunde kväda en visa. Det har sagts att då kvädo de den sång som kallas Grottesången; och innan de slutade sjunga malde de mot Frode en här, sä att i den natten kom den sjökonung, som hette Mysing, dit, och han dräpte Frode och tog mycket krigsbyte där. Då upphörde Frodefreden. Mysing tog med sig Grotte och Fenja och Menja likaså och bad dem mala salt, och vid midnattstid frågade de om inte Mysing hade blivit trött pä saltet; han bad dem att mala på. De malde en liten stund, tills skeppen sjönko, och det blev en virvel i vattnet där sjön faller ner i kvarnögat. Det var då som havet vart salt.

Grottesången.
Nu äro de komna till kungens hus,
de framsynta två, Fenja och Menja;
som trälkvinnor staddes de starka mör
i tjänst hos Frode, Fridleifs ättling.
2
Till kvarnens lave leddes de båda,
nöddes att stå för stenverkets gång;
han lät dem ej vila, var ej tillfreds
förrn han kvinnornas kvarnsäng hörde.
3
De stodo där vid ständigt dånande
….
”Låt oss maka på laven och lyfta stenarna!”
Han bjöd mörna att mala mera.
4
De sjöngo och snodde den snabba stenen
till dess de flesta av Frodes hjon somnat;
då kvad Menja, som kom för att mala
…..
5
”Gull mala vi åt Frode, vi mala honom lycka,
gott om rikedom pä glädjelaven!
Sitte han i överflöd, sove han pä dun,
vakne han med lust! Då är väl malet.

6
Här må ingen den andre skada,
lägga ont råd mot honom och egga till dråp;
ingen hugge med eggvasst svärd,
fast han finner sin broders baneman bunden.”
7
….
hans allra första ord voro dessa:
”Sov jämnt så länge som göken tiger,
så länge som det tar mig att tälja en kvädesstump!”
8
”Alldeles vis var du icke, Frode,
männens trovän, i trälkvinnoköp:
du valde efter styrka och ståtlig åsyn,
men sporde icke om ättartal.
9
Härdför var Hrungne och hans fader,
Tjatse gick ändä över dem i kraft;
fränder till oss äro Ide och örne,
bergresars bröder; deras barn äro vi.

10
Grotte vore aldrig ur gråfjäll kommen,
ej heller den hårda hällen ur jorden,
vi malde ej så, vi mör av jätteätt,
om vi ej hade kunskap om kvarnen, vi två.
11
Vi växte, vi leksystrar, väldiga i kraft,
nio vintrar nere under jorden;
vi mör vi utförde mänga storverk,
hälleberg buro vi bort av oss själva.
12
Vi rullade klippor pä resars gård -
marken skakade, skalv framför oss;
vi kastade virvlande klippan i luften,
mäktiga hällen, männen togo den.
13
Vi kommo sedan till Svearike,
där foro vi tvä framvisa i härnad
vi tyglade björnar, bröto sköldar,
gingo rätt igenom järnskjortors led.
14
Vi fällde en förste, främjade en annan,
gåvo den gode Gottorm bistånd;
det var icke fridfullt då vi fällde Knue.
15
Sä höllo vi ut i de år som följde,
man kände oss väl i kämpars skaror;
där skuro vi med skarpa spjut
blödande sår, och svärdet vart rött.
16
Trälbundna äro vi utan misskund
sedan vi kommit till kungens gård;
grus fräter fötterna, frost kyler upptill,
vi släpa på kvarn - det är kusligt hos Frode.
17
Händerna vile sig, hällsten får stå,
jag har malt för mig, mitt värv är ändat!”
“Mina händer unnar jag ingen vila
förrn Frode finner att fullmalet är.
18
Händerna gripe hårdare skaft,
blodiga vapen - vakna, Frode!
Vak upp, Frode, om du önskar höra
på våra sånger och sagor från fordom.
19
Eld ser jag brinna öster om borgen,
varnande vigbud, vårdkase kallas det -
hit kommer nog en här inom kort
och bränner byn för budlungen.
20
Du får ej ha Hleiders kungsgård,
gyllne ringar och jättestenen.
Starkare rycka vi i stången, mö!
Vi väja icke för valplatsens blod.
21
Min faders mö hon malde kraftigt,
hon såg att många män skulle dö;
från kvarnlaven lossna kraftiga stöttor,
skodda med järn - alltjämt må vi mala!
22
Må vi alltjämt mala! Må Yrsas son,
Halfdans frände, hämnas på Frode!
Han skall framgent få heta hennes
broder och son, som vi båda veta.”
23
Mörna malde så mycket de kunde,
de rasa, de unga, i omåttlig vrede -
skaftträna lossna, laven störtar,
den väldiga rundhällen remnar itu.
24
Men jättekvinnan kvad dessa ord:
….
”Malt ha vi, Frode, så mycket oss lyster,
kvinnoma stodo vid kvarn till fyllest.”

Svensk text af Erik Brate



FENJA AND MENJA
The Åland Post has chosen to depict the myth of the two giantesses Fenja and Menja on its miniature sheet. Fenja and Menja were two slaves who were forced to grind gold for King Frodi with the magical mill Grotte. One night the king was attacked by an army whose captain took Fenja, Menja and the mill Grotte as prisoners. Aboard his ship they were forced to grind salt. The ship sank from the weight of all the salt, but Fenja and Menja continued to grind on the bottom of the sea. This is the reason for the saltiness of the sea.

Date of issue:  26 March 2004
Design:  Juha Pykäläinen
Issue:  200,000
Denomination:  0.55 €
Price FDC:  1.00 €
Price collector sheet:  5.15 €
Size of stamp: 29.79 x 40.64 mm
Size of miniature sheet:  105 x 70 mm
Perforation:  15 x 14
Paper:  96 g/m²
Printing method:  4 + 1 colour offset
Printing house:  BDT International Security Printing Ltd.

From Saemundar Edda:
Skjold was a son of Odin, and from him the Skjoldungs descend.  He resided in, and ruled the countries that are now called Denmark, but in those days it was called Gotland.  Skjold had a son called Fridleif, who ruled the countries after him.  Fridleif had a son called Frode.  He inherited his fathers throne at the time, when emperor Augustus proclaimed peace all over the world, and then Christ was born.  Because Frode was the mightiest king in the Nordic countries, the peace was named after him wherever Danish languages were spoken, and the people of the north call this era “The Peace of Frode.”  During that period, no man harmed another, even if he found his fathers or brothers murderer, free or in chains.  At that time there were no thieves or robbers, and a golden ring, which lay on the heath of Jellinge, lay untouched for a long time.
Once, king Frode visited king Fjolner of Sweden.  While he was up there, he purchased two slave-women called Fenja and Menja.  They were both tall and strong.
At that time, there were in
Denmark two millstones, so enormous, that no man was able to turn them.  There was this special thing about the mill, that it grinded what ever he who turned them wished for.  The quern was called Grotte, and the man who gave it to Frode was called Hengikjopr (Hanging mouth).
Frode had the slave-women led to the quern, and asked them to grind gold, peace and good fortune to him.  He wouldn’t let them rest nor sleep longer than the cuckoo was silent, or he could sing a ballad.
The story tells, that the giant-women chanted a lay, called “The Lay of Grotte”, and before they ended their chanting, they grinded an army against Frode.  That same night, the sea-king Mysing came and killed Frode, and plundered him of all his riches.  That was the end of “The Peace of Frode”.
Mysing also took Grotte with him, as well as Fenja and Menja, and told them to grind salt for him.  Around
midnight they asked Mysing, if he hadn’t enough salt, but he ordered them to grind on.  They had just ground for a little while, before the ships went down, and where the water fell in the eye of the quern, a whirlpool appeared.  That’s why the ocean is salt.

The Lay of Grotte.
1.
Now they have come to the kings’ castle
The foreknowing pair, Fenja and Menja.
The mighty maidens were held as slaves,
By Frode, the son of Fridleif.
2.
Forth they were brought to the mill bench
And told to keep the grey stone in motion;
He gave them no rest or peace,
Before he could hear the creak of the mill.
3.
They broke the silence, mumbled their chants:
“Lower the bin and lift of the stones!”
But even then, he told them grind more.
4.
They sang as they swung the whirling stone
The most off of the men fell asleep
Then sang Menja, at her turn at the mill:
5.
“We grind for Frode, welfare and fortune,
Richness in layers on the wonderful mill,
May he sit in wealth, sleep upon down,
May he wake up happy, then we have grounded well
6.
Here shall no man harm another,
Nor harbour malice, or encourage for murder,
Nor swing the sharpened sword,
Even if he found his brothers murderer in chains.
7.
….
His first word for them were these:
“Sleep no longer then the cock is silent,
Or the moment it takes me to sing a ballad.”
8.
“You didn’t think, oh, friend of man,
When you purchased your slaves,
You chose us for strength and the appearance
And forgot to ask for our birth.
9.
Hrungnir was hard, just like his father,
Tjatsi was stronger than both.
Ide and Aurner, sprung from of our family
Mountain giants, they are our race.
10.
Grotti could never rise from the grey mountain
The hard bedrock of Earth
Nor would we giant-maidens grind,
If we didn’t know of it’s origin.
11.
Nine winters lasted our playing-years,
Our power grew stronger beneath the ground.
We maidens did constantly perform great deeds
We moved the very mountains ourselves.
12.
We flung the rocks on the giants’ grounds
The earth in front of us trembled and quaked,
We hurled the spinning rocks around us,
The heavy boulders, killed the men.
13.
Then we arrived at the
land of Svidtjod
Foretelling
maidens, ravaging nations
We damaged iron-shirts, broke shields into pieces,
Marched through the coats of mail.
14.
We destroyed one ruler, supported another,
We stood by the army of Guttorm the Goodhearted.
The struggle was hard and violent when
We crushed the resistance of Knue.
15.
For many years we fared like this
Our names became known among warriors.
We killed heroes with sharpened spears,
Caused many wounds with our blood stained swords.
16.
Now we have come to the house of the king,
Kept as slaves without mercy.
Grit below and draught above
Yet we still turn his mill - it is dreary at Frode.
17.
My hands need to rest; the rock shall stand still,
I grinded my share, my turn is now over.”
“My hands will not rest until Frode thinks
There has been grinded enough.
18.
The hands shall fetch the handles hard,
Bloodstained weapons. Wake up Frode!
Wake up, Frode, if you want to hear
Our tales and songs from the past.
19.
I see a fire east of the fort,
The beacons are calling: “Wake up for war!”
An army is hastily marching toward us,
To burn down the Budlungs house.
20.
You shall not retain the throne of Leire,
Your golden rings, or the quern of the gods.
Grasp the shaft firmly - sister pull on,
The blood of the battlefield will warm our arms.
21.
My father’s maid grinded powerful,
She knew that a great lot of men would be killed
The ironbound braces, that propped up the mill,
Broke into pieces – but still we grind harder.
22.
We grind even harder, may the son of Yrsa,
Avenge on Frode for Halfdans’ death.
He will be known as her son and brother,
As the both of us know.”
23.
The maids were still grinding by all of their might,
They were still young and angry as giants.
The planks trembled, the millstones fell down
Those heavy rocks burst into pieces.
24.
The giant bride then sung these words:
......
“We have ground for you Frode,
Our shift is now over.”

English Text by courtesy of
www.tjatsi.fo



FENJA UND MENJA
Åland bildet den Mythos von den zwei Riesinnen Fenja und Menja auf dem Block ab. Fenja und Menja waren zwei Sklavinnen, die für den König Frodi in seiner Wünschenmühle „Grotti“ Gold mahlen mussten. Eines Nachts wurde der König von einem feindlichen Heer überfallen und Fenja und Menja ,sowie die Mühle „Grotti“ wurden Beute des Seekapitäns. An Bord des Schiffes mussten sie Salz mahlen. Das Schiff sank mit all dem Salz, aber Fenja und Menja mahlten am Meeresboden weiter. Das ist der Grund, warum das Meerwasser salzig ist.

Ausgabedatum:  26.3.2004
Gestaltung:  Juha Pykäläinen
Auflage:  200 000
Wert:  0,55 €
Preis FDC:  1,00 €
Preis Designblatt:  5,15 €
Markengrösse:  29,79 x 40,64 mm
Blockgrösse:  105 x 70 mm
Zähnung:  15 x 14
Papier:  96 g/m²
Druck:  4 + 1-Farbenoffset
Druckerei:  BDT International Security Printing Ltd.

Aus Sämunds Edda:
Skiöld hieß ein Sohn Odins, und von ihm stammen die Skiöldunger. Er herrschte in den Ländern, die nun Dänemark heißen; damals wurden sie aber Gotland genannt.

Skiöld hatte einen Sohn mit Namen Fridleif, und dieser herrschte nach ihm. Fridleifs Sohn hieß Frode, und er ergriff die Macht in der Zeit, da Kaiser Augustus um die ganze Welt Frieden stiftete, und Christus geboren wurde.

Weil Frode der mächtigste aller Könige im Norden war, wurde ihm dieser Frieden zugeschrieben in den Ländern, wo Dänisch gesprochen wurde, und die Nordländer nannten ihn deshalb Frodes Frieden. Niemand schädigte damals den anderen, wenn er auch den Mörder seines Vaters oder seines Bruders traf, ob frei oder gefesselt. Es gab auch keine Räuber oder Diebe, so dass ein goldener Ring lange auf der Jellingeheide unberührt lag.

Einmal besuchte König Frode den König Fjölner von Schweden, und da kaufte er zwei Mägde, Fenja und Menja genannt. Sie waren groß und stark.
Damals gab es in Dänemark zwei Mühlsteine, die so groß waren, dass niemand die Kraft hatte, sie zu drehen. Diese Mühlsteine hatten die Eigenschaft, dass sie mahlten, was der Müller wünschte.
Die Mühle wurde Grotte genannt, und Frode hatte sie von einem Mann namens Hengikjöpt bekommen.
Frode ließ nun die Mägde zu der Mühle führen und befahl ihnen, ihm Gold, Frieden und Glück zu mahlen. Er gestattete ihnen weder Ruhe noch länger zu schlafen, als der Kuckuck schwieg, oder er ein Lied sang.

Da haben die beiden das Lied gesungen, das Grottenlied heißt, und ehe dieses zu Ende war, mahlten sie Frode ein Heer, und in derselben Nacht kam der Seekönig namens Mysing. Er tötete Frode und beraubte ihn all seines Reichtums, und damit war Frodes Frieden zu Ende.

Mysing nahm auch Grotte mit zusammen mit Fenja und Menja, und er befahl ihnen, Salz zu mahlen. Um Mitternacht fragten sie Mysing, ob er wohl jetzt Salz genug habe? Er gebot ihnen aber weiterzumahlen, und als sie eine Weile gemahlt hatten, da ging das Schiff unter.

Wo das Wasser in das Auge des Mühlsteins drang, entstand eine Stromschnelle, und deshalb ist das Meer seitdem salzig.

DAS GROTTENLIED
Nun kamen wir her zu des Königs Haus
Vorwissende Frauen, Fenja und Menja.
Bei Frode werden, Fridleifs Sohne,
Die mächtigen Maide als Mägde gehalten.
2.
Man führte zur Mühle die Frauen alsbald,
Die Schrotsteine sollten sie rühren.
Er ließ ihnen länger nicht Ruhe lassen
Als solang er hörte die Mägde singen.
3.
Da ließen sie knattern die knarrende Mühle:
„Umschwingen wir Starken den leichten Stein“.
Nur mehr zu mahlen bat er die Mägde.
4.
Sie sangen und schwangen den schnaubenden Stein
Bis Frodes Volk in Schlaf verfiel.
Da sang Menja, die mahlen sollte:
5.
„Wir mahlen dem Frode Macht und Reichtum
Und goldenes Gut auf des Glückes Mühle.
Er sitz´ ihm im Schoss und schlaf auf Daunen
Nach Wunsch erwachend: das ist wohl gemahlen.
6.
Nie soll hier einer dem anderen schaden,
Hinterhalt legen, Unheil ersinnen,
Mit scharfem Schwerte nicht Wunden schlagen,
Und fand er gebunden des Bruders Mörder“.
7.
Da war es das erste Wort, das er sprach:
Haltet nicht länger ein als der Hauskuckuck schläft,
Oder nur während eine Weise ich singe.
8.
„Nicht warst du, Frode, vorsichtig genug,
Den Mannen holdselig, als du Mägde kauftest:
Auf Stärke sahst du und schönes Antlitz;
Achtetest ihrer Abkunft nicht.
9.
„Hart war Hrungnir und hart sein Vater,
Doch stärker als sie scheint mir Thiassi.
Idi und Örnir sind unsere Väter,
Der Bergriesen Brüder, die uns beide zeugten.
10.
Nicht war Grotte gekommen aus grauem Felsen,
Nicht der schwere Schrotstein aus dem Schoss der Erde,
Nicht rührte den Mandel des Bergriesen Tochter,
Wäre das wem der Menschen bewusst.
11.
Wir waren Gespielen neun Winter lang,
Da unter der Erde man uns erzog:
Da übten wir Mägde schon manche Grosstat,
Fassten Felsen sie fort zu rücken.
12.
Wir wälzten die Steine zu den Riesenwohnungen:
Die Erde im Grunde begann zu zittern.
Wir stießen und stürzten den Stein, dass er ächzte,
Die ragende Felswand ward Menschen erreichbar.
13.
Seitdem geschah es, dass in Schweden wir
Vorwissende Frauen die Heerschar führten,
Bären pirschten, Schilde brachen,
Entgegen gingen grau geschientem Heer.
14.
Wir stürzten Stammfürsten, stürzten andre:
Gutthorm dem guten gaben wir Beistand,
Feierten noch früher, bis Knui fiel.
15.
Solcherlei schufen wir Sommer und Winter
Bis wir als Kämpen wurden bekannt.
Mit scharfen Speeren schlugen wir Wunden
In Fleisch und Gebein und färbten die Klingen.
16.
Nun sind wir gekommen zu des Königs Haus
Und werden unmenschlich als Mägde behandelt:
Grus frisst die Sohlen und Kälte die Glieder;
Wir mahlen dem Feinde: schlimm ist es bei Frode.
17.
Ruhet nun, Hände, raste nun, Stein,
Genug von mir gemahlen ist nun.
Doch haben die Hände hier nicht Ruhe
Bis Frode meint genug sei gemahlen.
18.
So greifet nun, Helden, zu harten Geren,
Zu triefenden Waffen. Erwache, Frode!
Erwache, Frode! Willst du lauschen
Unserm Singen und alten Sagen.
19.
Feuer sehe ich brennen östlich der Burg,
Kriegsbotschaft kommt, das verkündet die Glut.
Ein Heer ist im Anzug, eindringt es hier,
Und verbrennt alsbald die Burg dem Fürsten.
20.
Nicht magst du mehr halten den Stuhl in Lejre
Mit roten Spangen und spähem Gestein.
Mächtiger mahlen wir Mägde noch.
Noch weilst du. Walmaid, dem Walfeld fern.
21.
Tapfer mahlt meines Vaters Tochter,
Denn vieler Fürsten Fall sieht sie nah.
Schwere Stücke springen von der Mühle,
Eisen beschlagene: doch immer gemahlen!
22.
Nur immer gemahlen! Yrsas Sohn,
Halfdans Enkel wird Frode rächen.
Er wird von ihr geheißen werden
Sohn und Bruder; wir beide wissen es!“
23.
Die Mägde mahlten aus aller Macht:
Die jungen waren im Jotenzorn.
Die Mahlstange brach, die Mühle riss,
Der mächtige Mühlstein fuhr mitten entzwei.
24.
Die Bergriesenbräute sprachen:
„Nun finden wir, Frode, wohl Feierabend:
Genug gemahlen haben wir Mägde“.

German Text by courtesy of
www.tjatsi.fo

Back to FrontpageLast update 30 March 2010 - 09:17